Jag säger både till dig där ute och till mig själv här inne.

Älska dig själv för dina Sanna ord och för ditt Sanna jag och för ditt psykiska och för de fysiska obalansen man har och de är osäkerhet ibland. Ingen är perfekt förstå detta och sluta vara perfekt! De ditt inre säger är vem du igentligen är. Lyssna och gör vad du vill göra och sluta göra vad andra vill att du ska göra. Priotera smart sätt så du inte blir för självisk eller att du ger för mycket av dig själv hitta rätt balans.

Men gör inte de VÄRSTA felet, att titta på andra förhållanden och jämför de med ditt eget. För ert förhållande har ni för de första olika personligheter plus att ni har olika syn på kärlek och värderar allt på olika sätt och stor grej som inte syns mellan två stycken är hur dem igentligen har det. Bakom stängda dörrar vet man inte hur vissa lever.

Du måste förstå att när någon sårar dig så kan du inte hjälpa att ditt inre jaget tar illa upp.

Fast du igentligen inte vill bry dig om vad du känner så kommer det att göra ont! Och de måste du acceptera och lyssna till ditt inre väsen. Vad händer efter du har känt den smärtan då vill ditt inre jaget skydda sig, och de gör den genom att vara kall och nonchalant. För just då du är besviken vill du inte tala med den som har sårat dig och konsekvensen tar vid sig på de här sättet:

Senare fortsätter konflikten att storartad sig för de är ingen som hanterar den.
Då kommer nästa tanke och de är "jag ska ge den andra en läxa". Nu ska den få smaka på vad jag kände då den sårade mig.

Jag förstår att man håller på så från början av ett förhållande för man vet inte var man har den andra men sen så tycker jag har man haft ett lite längre förhållande så måste man fatta att sånna saker börjar bli löjligt! Och de kommer att störa ens mål man har gemensamt.

För istället för att koncentrera sig på att jobba på bitarna man vill nå börjar man tänka på själva förhållandet och då blir man osäker vill man verkligen ha de så här i ett förhållande? Ska de verkligen gå till så här i ett förhållande? Är den personen den rätta för mig? Och de tar så mycket energi till att man bli utmattad.



Den andra som har sårat dig vet inte alltid att den har gjort de och därför kommer den inte att förstå ditt beteende. Den frågar vad är det? Varför är du så konstig? Men du svarar nej de e inget. Men istället ska du svara: de du sa sårade mig. Där löser man konflikten och de kallas konflikthantering. Så fort en konflikt kommer på tal SÄG VAD SOM TALAR INOM DIG!

Vill du att ett förhållande ska vara tala ut om allt! Jag tycker inte om att du gör så....jag vill att vi gör så här...TALA UT Gud har gett dig en mun för att tala. De är så många som väljer att bli tysta och de blir bara FEL FEL FEL!!!
I slut ändan pallar man inte mer!

Utan kommunikation kommer du ingenstans. Tala med varandra om vad,var och en tycker sen så ska ni kommer på ett gemensamt. Att man tänker: säger jag så, så kommer den att ta de på de sättet, och gör jag sa så kommer den att tro att jag gjorde så på grund av detta...säg eller gör nånting men säg varför du gjorde det. Vi är inga utomjordingar vi måste kunna tala med varandra.

Om du inte litar på en person säg då inte tvärtom, att du gör de. Om du inte tycker som den gör säg inte fel saker för då vilseleder du din partner. Den snappar upp de första du säger för att memorera det och för att inte göra några misstag, va ärlig för allt som ni bygger upp blir fel. Och bygger ni upp fel blir det som att allt faller som en byggnad.